Fotograf Olle Wandes fotoblogg »

40 mil igår, 20 mil idag. Nu sitter på vårt hotell i Carpinteria några kilometer söder om Santa Barbara. Dagens etapp gick lätt att köra. Stor, bred och jämn motorväg och inte farligt mycket trafik. Sträckan mellan Morro Bay och Santa Barbara var betydligt mindre spektakulär än den mellan San Francisco och Morro Bay. Något som fascinerar mig är att se hur dynamiskt vädret och temperaturen i dom här trakterna är. Det kan vara 35 grader ena stunden, fem minuter senare så är det 20 grader och ytterligare fem minuter senare så är det 30 . Måste vara bergen, höjdskillnaderna och förhållandet till kusten som styr det? Eller? Någon som vet?

Vi kom fram i Carpinteria kring halv två på eftermiddagen, lämnade av väskorna och körde tillbaka mot Santa Barbara igen. Vi stannade och käkade lunch vid en strand mellan Carpenteria och Santa Barbara och det märktes att det var Labor Day Weekend (högtid) här i USA. Det var fullsmockat med parkerade bilar flera kilometer längs strandvägen, men vi lyckades norpa åt oss en parkering och fick oss till slut en välbehövlig lunch.

Väl framme i Santa Barbara så blev vi väldigt imponerade. Vilken vacker stad! Palmer trängs längs vägarna och det finns sandstränder så långt ögat når. Det verkar även vara en ganska lagom stor stad med våra mått mätt och den hemlösa populationen verkar vara drastiskt mycket mindre än i andra städer som vi besökt. Väldigt fint! 

Vi sa idag att det är första gången på hela resan som det känns “utomlands” som vi svenskar brukar definiera det. Ni vet palmer, medelhavshus, pooler och så vidare. 

Nu ska vi se en film och sen ska vi sova. Vi stiger nog upp ganska tidigt i morgon och påbörjar körningen mot Los Angeles och Santa Monica.

God natt!

- Olle

Vi hämtade upp hyrbilen vid halv åtta på fredagsmorgonen, bara några kvarter från vårt hotell. En ganska stor bil, större än vad vi hade förväntat oss. Som den småstadspojk jag är så jag väntat mig våldsam storstadstrafik med nävhyttande, San Franciscoianska asiater bakom ratten. Men det var förvånansvärt enkelt att ta sig ut ur San Francisco, även en vanlig arbetsdag då alla skulle till jobbet. Jag är imponerad.

Det blev frukost och tankning i San Mateo, strax norr om San José. Därefter körde vi västerut mot kusten mot Half Moon Bay och körde sedan söderut genom städer som Santa Cruz, Monterey och Carmel där surfare trängdes längs stränderna. Men den allra största wow-upplevelsen kom när vi började närma oss Big Sur. Det var W-O-W med stora, stora bokstäver. Slingrande, väldoserade alpvägar med branta stup ned till Stilla havet på högra sidan och branta raviner från bergen på den vänstra. Det var hur häftigt som helst! Och vilken utsikt! Helt otroligt!

Och vilka restauranger det finns längs vägen. Maten är helt okej och man får säkert betala mycket för utsikten, men det är det värt. Vi åt på en restaurang strax för Big Sur och satt då strax ovanför Stilla havet. En halvtimma senare satt vi uppe på en stor klippa med dimtäcket under våra fötter och drack kaffe. Fantastiskt!

Just nu sitter vi i en riktigt skithåla för att vara rak på sak. Morro Bay. Det är dimmigt, det finns en Main Street och det är ungefär lika stort som Pajala. Vi var nyss nere på den lokala puben och det var precis som i alla filmer man har sett. Bartendern är ett orginal, det är fullt av stammisar som är knall och alla dricker på krita. Men det har sin charm måste jag säga, samma trygghet som hemma. Inte den där superkontrasten som finns i storstäderna. Här är alla lika bra och lika dåliga.

Nu ska vi gå och lägga oss. I morgon ska vi titta oss runt i stan med solen som ljuskälla och förhoppningsvis har kustdimman lättat så vi kan se Morro Rock, en stor sten som är lite av ett landmärke i Morro Bay. Sen beger vi oss ytterligare söderut mot Santa Barbara.

- Olle

Idag har det varit värmebölja med norra Kaliforniens mått mätt. I San Francisco har temperaturen legat kring 30 grader och jag såg på nyheterna att platser några mil inåt landet hade haft temperaturer upp emot 40 grader. Som tur är så är luften här torr och frisk.

Dagens äventyr bjöd på det vi inte hann med igår; Angel Island. Vi hyrde varsin cykel och tog första båten ut strax före tio på förmiddagen och man kände redan då att det skulle bli en mycket varm dag. Väl framme så åt vi en macka till frukost och påbörjade vår cykeltur runt ön. Huvudspåret runt ön är ungefär åtta kilometer långt och bjuder på rast- och utkiksplatser på första parkett inför Golden Gate Bridge, San Francisco och hela bukten. Sedan finns det en massa mindre stigar som man kan utforska om man vill. Men huvudspåret var tillräckligt ansträngande för oss, man kan nog säga att den amerikanska livsstilen inte direkt har gjort underverk för vår redan haltande kondition.

På Angel Island finns det inte bara vackra vyer och berg utan även en hel del amerikansk militärhistoria. Ön har används som ett fort för att försvara San Francisco-bukten under inbördeskriget i mitten på 1800-talet men även som bas under världskrigen och kalla kriget. Den har även fungerat som en invandringsstation mellan 1910 och 1940.

Nu ska vi börja packa väskorna igen. I morgon bitti beger vi oss söderut med bil längs Highway 1 (Pacific Coast Highway) som tydligen ska vara otroligt vackert. Vårt mål är att nå Los Angeles och Santa Monica på söndag, men före det så ska vi övernatta i Morro Bay och Santa Barbara. 

- Olle

Vi tänkte egentligen åka ut till Angel Island idag, men eftersom vi var rätt dåligt planerade och vaknade mitt mellan två färjeavgångar så struntade vi i det. Färjorna går ganska sällan ut dit och eftersom sista färjan går tillbaka ganska tidigt så bör man nästan ta den första för att det ska vara värt besväret. Vi siktar på morgondagen istället.

Som substitut så tog vi oss ut tillbaka till hippiekvarteren kring Ashbury och Haight. Vi tänkte att det kan vara kul att få se hur gatorna, butikerna och människorna i området ser ut eftersom vi endast spenderade tid i parken när vi var där i söndags.

Färgglad psykadelisk konst pryder i stort sett varenda vägg och det kryllar av affärer som är specialiserade på bongar och vattenpipor. Många människor verkade ha fastnat kvar på 60-talet och den där sommaren (som egentligen var en vinter) 1967 både när det gäller klädsel och sinnesstämning. Det var roligt att se och det fanns faktiskt riktigt bra shopping i området, bland annat så hittade jag ett lokalt jeansmärke som gjorde grymt snygga jeans.

Vi kollade även upp lite gamla rockstjärnehus. Bland annat ett hus där Janis Joplin blev vräkt för att hon…hade en hund. Sen tittade vi även in The Grateful Deads och Jefferson Airplanes gamla lyor.

Det går inte riktigt att beskriva vibbarna i dessa kvarter med ord. Det är någonting speciellt med det. Men jag tycker en kille som serverade oss glass i en liten glassbar gav en ganska klockren bild. När vi hade fått våra glassar, tackade för oss och var på väg ut genom dörren så ropade han uppmanande “Stay cool!” efter oss och drog upp en stor kobjällra som han viftade intensivt med.

Avslutningsvis gick vi till Golden Gate Park för att lägga oss ned i gräset och sola. När vi var less tog vi en taxi tillbaka till downtown och chauffören som körde oss hade växt upp i området och bott här som ungdom på 60-talet. Han berättade hjärtligt om den tiden och hur crazy det var. Vi tror honom, det måste ha varit något alldeles speciellt här då.

- Olle

Idag har det varit varmt i San Francisco och vi har inte sett någon dimma överhuvudtaget. Det är nog varmaste dagen sen vi lämnade Chicago. Men det har ändå varit behaglig värme, inte den där det-kliar-över-hela-kroppen-och-jag-vet-inte-var-jag-ska-ta-vägen-värmen.

Vi började dagen med shopping, eller snarare så var det min sambo som shoppade. Jag stannade mest utanför butikerna, hängde i solen och tittade på folk medan hon shoppade. Jag leder den interna shoppingligan så jag kände ingen panik att göra fynd. 

Vid lunchtid hyrde vi ett par cyklar och började vår färd mot Golden Gate Bridge och den lilla hamnstaden Sausalito som ligger inbäddad bland kullarna på motsatt sida om viken från San Francisco. Cykelturen var ganska lång och tog betydligt längre än vad vi förväntade oss och det fanns mycket att se längs vägen. Bland annat träffade vi en trevlig konstnär vid namn Carrie Nardello som arbetade på ett konstverk längs strandvägen. Vi småpratade lite, hon berättade bland annat om projektet coolglobes.com som var utställt längs samma sträcka och som hon själv hade skapat ett bidrag till. Projektet består av en massa jordglober dekorerade i olika teman för att försöka göra allmänheten medveten om den globala uppvärmningen. Carries bidrag heter “Flower Power”.

Golden Gate Bridge var mäktig, mäktig och åter mäktig. Och lång var den, det kändes som en evighet att cykla över bron. Väl på andra sidan så var det bara några få livsfarliga, branta nedförsbackar till en riktig idyll: Sausalito. Wow! Det var ett sagolikt tjusigt litet samhälle och det kändes som en helt annan planet jämfört med dom storstäder vi har besökt dom senaste veckorna. Det var tyst och lugnt, litet och mysigt. Vi avslutade med en Anchor Steam (den lokala ölen jag hade glömt bort namnet på), ett glas vitt och en middag innan vi hoppade på färjan tillbaka till San Francisco.

PS. Vi glömde solskyddskrämen på hotellrummet så våra armar ser ut som kräftklor just nu.

- Olle