Fotograf Olle Wandes fotoblogg »

Det är långt mellan blogginläggen just nu och nedan har ni förklaringen; jag packar flyttlådor. Jo, jag ska nämligen flytta igen för femte gången sedan 2003 så om det är någon som undrar hur man bygger ihop en flyttkartong så hittar ni mina kontaktuppgifter i menyraden ovan. 

Sist jag flyttade var sommaren 2007 och då svor jag att jag aldrig mer ska flytta i hela mitt liv. Nåja, det var väl en smärre överdrift, men att jag skulle flytta inom två år kändes då helt otänkbart. Nu känns det helt plötsligt jättesmart och naturligt på något märkligt, bittersött sätt. Ett bekräftat släktband med en nomadbefolkning skulle faktiskt förklara en hel del beslut i mitt liv.

På återseende.

- Olle

Idag är jag trött eftersom jag ännu en gång åsidosatte du-behöver-åtta-timmar-sömn-per-dygn-regeln i förmån för Stanley Cup-slutspelet. Oftast är det värt det och så var även fallet inatt. Vad ska man säga om Henrik Lundqvist? Det är nog det sjukaste jag har sett i ett hockeymål på länge - helt otroligt! Synd att jag smygsympatiserar lite med Capitals.

I brist på annan underhållning bifogar jag en bild som jag tog på en sketen port utanför Fenway Park i Boston förra året. Det är något med USA och gamla, förfallna saker – det gör sig oftast bra på bild. Jag skyller på filmindustrin.

- Olle

Idag är det precis en vecka sedan jag åter satte mina fötter på svensk mark igen och jag kan meddela att borta-bra-men-hemma-bäst-filosofin är totalt bortblåst – det tog nog max två dagar. Jag har legat lite på latsidan med bloggandet senaste veckan p.g.a. ett kommande lägenhetsbyte samt massor av arbete och andra trevligheter, men jag lovar att jag ska skärpa mig!

För övrigt kan jag gladeligen berätta att jag kommer jobba som pressfotograf på kvällstidningen Expressen nere i Stockholm i sommar. Det ska bli fantastiskt kul och framförallt nyttigt för min egen utveckling  – jag längtar!

Eftersom kameran knappt har packats upp sedan resan så bjuder jag på en arkivbild på min käre bror som aningens motvilligt fick agera modell när jag testade lite prylar.

På återseende.

- Olle

Jaha, då var man tillbaka på svensk mark igen. Än en gång slog det mig hur mycket mer andningsbar luften i Sverige känns gentemot den utomlands – bra kod. Det slog mig även hur grått och trist det är här, det är inte konstigt att vi har så hög självmordsstatistik i det här landet. Vad ska egentligen turister från färggladare länder tänka när dom landar i någonting som  påminner om en tallrik havregrynsgröt?

Sitter just nu på Arlanda och väntar på sista planet hem till Luleå. Det ska faktiskt bli ganska behagligt att återgå till gammal, hederlig svensk välfärd för en stund! Borta bra, men hemma bäst – ett tag i alla fall.

På återseende, bloggvänner.

- Olle

Ja, tyvärr, två veckor går snabbt och i kväll påbörjar vi hemfärden. Vi flyger samma väg hem som vi flög hit, d.v.s. via Kuala Lumpur till Stockholm. Det känns lite ångestladdat samtidigt som det känns lite skönt. Det sistnämnda kommer dessvärre bara hålla i sig i en dag och sen vill man dra iväg igen.

I fredags åkte vi till staden Ubud och jag glömde givetvis minneskortet till kameran så det blir tyvärr inga nya bilder i detta inlägget. Vi åt lunch, traskande runt och tittade i affärer samt på den kända marknaden och med handen på hjärtat så säljs det till största del bara en massa skräp här (tänk Luleå Marknad upphöjt till tusen). Däremot kan man inte ta ifrån balineserna att dom är riktigt duktiga hantverkare och det går att hitta riktigt fina och billiga guldkorn – för vår del blev det två stora canvastavlor som blir en intressant historia att försöka få hem.

I övrigt så har vi tagit det ganska lugnt dom senaste dagarna – det blir lätt så när hemresan närmar sig. I går åkte vi in till Kuta för att äta en sen middag då vi förvånande nog stötte på en smockfull katolsk kyrka mitt i all hinduism. Just ja, påskafton!

Nu måste jag packa.

Glad påsk! 

- Olle