Fotograf Olle Wandes fotoblogg »

Det är ganska lugnt och tyst på redaktionen just nu. Helgen är här och inget fantastiskt har hänt…än så länge. Det kan givetvis ändras på en nanosekund. Jag tror att det är det som är tjusningen med det här jobbet? Jag vet inte, har ju bara jobbat här i fyra dagar. Men här är ingenting är skrivet i sten och den ena dagen är verkligen inte lik den andra. Klyschigt, men sant.

Igår var jag i Västerås (intetsägande stad) och gjorde ett jobb. Mer om det senare. Som jag nämnde i förra inlägget så måste jobben, av förståeliga skäl, gå ut i tidningen innan jag kan publicera mina bilder här.

Fick ett meddelande från min fotohandlare tidigare i veckan att jag hade 3,5kg glas som ligger snällt och väntar på mig. Bra kod. Nu längtar jag verkligen till Elitseriepremiären.

Lev väl, bloggvänner. Bifogar några rutor från Hultsfred.

- Olle

Jaha, då var både första och andra dagen på jobbet avverkade. Jag hann knappt sätta foten på redaktionen innan jag blev skickad 30 mil söderut – Hultsfredsfestivalen. Minst sagt en mycket trevlig start! Väl på plats så blev det lite gott och blandat; konserter, enkäter och så vidare. Det var lite körigt där ett tag, men jag fick ihop det till slut.

Idag har jag spenderat en stor del av arbetsdagen längs landsvägar i dom småländska skogarna på vägen upp till Stockholm. Det kommer fler bilder under veckan, jag väntar bara på att dom blir publicerade i tidningen först.

Jag är inte riktig kompis med Stockholmstrafiken än. Det går väl an, men magsårsrisken är väldigt hög. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; GPS är en gudagåva. Nu lämnar dock min iPhone-GPS mycket kvar att önska. Men ändå.

Artiklar från Hultsfred hittar ni här, här och här.

På återseende.

- Olle

I kväll har jag varit på inomhusfestivalen Minus 30° och plåtat. Det är kul att se att det arrangeras den här typen av grejer i Luleå – det behövs ljuspunkter under vinterhalvåret! Mer av den varan, tack.

Klockan är alldeles för mycket för att jag ska orka skriva något just nu. Sängen skriker efter mig.

Sov gott.

 - Olle

Sist jag såg Anna Ternheim live var nog cirka fem år sedan i Umeå då hon turnerade som förband till Lars Winnerbäck. Hon stod fastnålad mitt på scenen, stirrade ned i golvet och hade en stor luva dragen över huvudet under hela konserten. Jag tyckte det var en udda, anonym filur som spelade riktigt bra musik och hennes debutskiva “Somebody Outside” har snurrat flitigt hos mig efter det. Kanske för flitigt.

I kväll var första gången jag såg henne sedan dess. Ja, det är nog till och med så illa att det är första gången jag hörde något nytt material sedan “Somebody Outside” och jag är faktiskt lite besviken – jag gillar inte alls dom nya låtarna. Var är luvan och den där anonyma imagen? Är mitt minne dåligt eller har hon bytt stil? Sämre är det i alla fall.

Men jag är ändå glad att jag valde konserten före fjärde kvartsfinalen på TV. Så dålig var den inte. Dom gamla låtarna är ju fortfarande lika bra oavsett om hon har luva på sig eller inte.

För övrigt kan jag meddela att jag rakade av mig Lulemustaschen i morse. Det var dock inte för att jag har gett upp slutspelet utan snarare för att slippa prata om mopeder nästa gång jag är ute bland folk – jag önskar mig ansiktsbehåring i julklapp, tomten.  

I morgon vill jag se Luleå Hockey gå över lik för att vinna.

- Olle

Igår var det Laleh för hela slanten och förväntanslösa jag blev ganska imponerad. Kanske inte riktigt min kopp kaffe musikmässigt, men att hon är en charmig entertainer med en väldigt unik stil kan ingen ta ifrån henne. Hon fick mig att fnissa och skratta bakom kameran vid ett flertal tillfällen under kvällen och det är ju alltid trevligt!

Detta var ett jobb åt Aftonbladet och ni borde kunna läsa min kollega Jenny Seth recensera konserten i dagens upplaga av tidningen. Do it.

Snart är det helg igen. På lördag plåtar jag matchen mellan Luleå Hockey och HV71 i Coop Arena.

På återseende, gott folk.

- Olle