Bilder och inga visor.

Två matcher, två mål och två hållna nollor. Så offensiv har hockeyveckan i Vancouver varit.

Ingen gladhockey direkt.

Till skillnad från förra inlägget så har det varit matchglest senaste tiden. Canucks har varit på bortaturné.

Då får man gräva i arkivet för att hålla liv i bloggen.

Canucks spelade tre hemmamatcher förra veckan. Två av dom var mot Kanadensiskt motstånd, vilket alltid är en rejäl stämningshöjare. Speciellt matchen mot Jets som var tillbaka i stan för första gången på 16år.

Annars går det väldigt tungt för Canucks och lagets svenskar just nu.

Tur att den här killen kliver fram och tar ansvar för underhållningen.

I torsdags var jag på en av säsongens målfattigaste historier i Rogers Arena. Där fick jag bland annat bekanta mig med Blues tuffing Brandon James Crombeen, eller B.J. Crombeen som han kallas i folkmun.

B.J. och hans kamrater blev stora delar av kvällen bombarderade med tacklingar från Canucks nykomponerade ånglok till fjärdelina. Till slut bestämde sig B.J. för att ta sig ett långt och, till synes, ganska allvarligt snack med en av dom skyldiga, Maxim Lapierre. Se översta bilden.

Tyvärr kunde jag inte höra vad dom pratade om, men det känns inte som att det krävs ett geni för att komma på något fyndigt att säga till en konfrontationslysten motståndare vars förnamn bygger på initialerna B.J.

Det blev i alla fall snabbt dålig stämning och domarna särade på herrarna.

Nog om det.

Är tillbaka i vardagen efter lite semester på varmare breddgrader. Jag ägnade första dagen hemma åt att följa bevakningen av NHL:s trading deadline på TV, där bl.a. sportjätten TSN sände hela 7 timmar (!) live.

Det säger en del om hur hockeytokigt det här folket är.