Bilder och inga visor.

Enligt personalen på mitt hotell här i Calgary så säljs finalbiljetter för uppemot $3800 på svarta börsen. Jag vet inte sanningshalten i det, men med tanke på det enorma intresset här så skulle jag inte bli förvånad.

Här är en ”vändmitt” vi gjorde på Johan Larsson i gårdagens tidning:

Är det något vi svenskar kan lära oss av icke-svenskar så är det att umgås och ha roligt med totalt främmande människor. Man behöver bara hitta en anledning.

Typ ett borgmästarval eller något.

Har börjat komma in i lunken här borta. Det är alltid bra att ha en vardag, oavsett vad den innehåller.

Att jag sedan kanske borde ha levererat den här viktiga nyheten – i alla fall ur ett bloggtekniskt perspektiv – i form av en tweet, det är en annan femma. Men nu valde jag att slå på den stora trumman.

Hittade den här vinkelslipsbeväpnade våghalsen när jag drog upp persiennerna en morgon. Själv var jag nöjd att jag vågade öppna balkongdörren för att dokumentera spektaklet.

Nä, jag håller mig på marken jag.

Riktigt så dramatiskt är det kanske inte. Men låt oss kalla det för en ny början i alla fall.

Jag har ett behov av att börja på en ny kula ibland. Släta över det gamla, rulla ut det nya. Och det behöver nödvändigtvis inte medföra några direkta förbättringar, ibland tvärtom, men det är ack så viktigt.
En clean slate.

Häng gärna med på Twitter och Facebook också.

Och för att vara motsägelsefull så firar jag detta med en gammal bild:

‘A New York moment’

Välkomna!